Har känt av en förkylning under förra veckan, tyvärr blomma den ut under fredagen och jag mådde som sämst på lördagen. 
Så det blev en lugn helg, jag höll mig hemma på lördagen medan resten av familjen spenderade förmiddagen i badhuset och eftermiddagen på bilutställning på samma ställe och i bowlinghallen. 
Jag knallade ner på stan för att kolla in utbudet av gardiner, gav snabbt upp så jag knallade hem igen.
På kvällen blev det Melodifestivalen, samtliga i familjen halv slumrade igenom hela programmet. 

På söndagen kände jag mig lite bättre, blev en promenad i lugnt tempo innan vi åkte ut till kompisar i Bie och grillade korv och åkte fyrhjuling. 

Sen var det skridskoträning för hela slanten och sen hem och så höll skrutt låda större delen av kvällen. 
Hon gick igenom hela utklädningsgarderoben... 

Nu kör vi en nu vecka, nedräkning mot våren, nedräkning mot helgen, och nedräkning mot bebis-leverans! 



Igår hade vi en middagsgäst, det var min mormor som var på besök. Vi åt fisk och potatis så lyxa vi till det med efterätt i form av blåbärspaj.
Mellan middagen och efterätten spelade vi fyra i rad. Skrutt var mäkta nöjd över att vinna över gammelmormor gång på gång. "Du får inte vara en så dålig förlorare" skränade hon när hon vann gång på gång stackars gammelmormor var inte alls dålig förlorare men hon fick höra det ändå. När Fredrik sen spelade mot skrutt så förlorade hon. Då fick hon ett hysterisk utbrott, lämnade bordet i högs protester skrikandes "du vinner alltid pappa!!"
Som sagt där har vi en dålig förlorare... Dock gick det snabbt över så hon kunde vi fortsätta spela. 

Skrutt coachar gammelmormor i en match mot Fredrik. 

Taktiksnack 

Fredag idag! Härligt, jag ser framemot sovmorgon i morgon. 

Några månader efter första förlossningen så kände jag att det här med att föda barn det är inga problem. Det gick ju hyffsat enkelt, hade förmodligen gått ännu enklare om jag hade tagit bedövning tidigare. Så att föda har inte varit något som jag funderat så mycket på. Men nu! Nu när det börjar närma sig då börjar jag helt plötsligt känna rädsla och oro. Rädsla för smärta men framför allt rädsla över att inte ha kontroll. Så känns det som att jag är extra mottaglig för alla skräckexempel jag får höra. Nej hoppas de negativa tankarna ger med sig, jag kan ju inte gå och oroa mig fram till förlossningen. 

Min lilla fripassagerare i magen verkar inte oroa sig, den sprattlar omkring där inne och verkar nöjd med tillvaron. 
Magen växer, snart är det dags för ultraljud igen. Extrakontroll så att moderkakan inte ligger ivägen. Den låg lågt vid första besöket men det skulle inte vara någon fara sa barnmorskan bara rutinkontroll och se att den har växt uppåt i takt med livmodern. 

Här har ni magen. 
Vecka 30 

Känns som att den inte bör växa mer framåt, men det är väl svårt att styra. 

Måste berätta om skrutt, hon har ju kommit med en del namnförslag. Men nu var det länge sen. Men sen i fredags i bilen på väg till Melodifestivalen så sitter hon tyst en lång stund innan hon säger: "mamma, pappa! Jag har kommit på vad bebisen ska heta om det blir en kille!"
Jag och Fredrik tittar på varandra i framsätet och svarar unisont. 
- vad? 
Skrutt utbrister glatt: "han kan heta Uffe!" Sen börjar hon asgarva. 
I framsätet kunde vi inte heller hålla oss för skratt, just det namnförslaget trodde vi inte hon skulle komma med. 
Nu tror jag ganska säkert att det är en liten tjej därinne så namnet kommer som tur är inte komma på tal.