Igår var det kalas för hela slanten. Vi (jag) hade bestämt att vi skulle skippa jympasalen detta år och göra något annat istället. Därför frågade vi om vi fick vara hos barnens morfar på hans gård ute på landet. 

Vi körde sammanslaget kalas för båda tjejerna. Vi blev närmre 25 personer och runt 20 barn. 
Vi hade riktigt tur med vädret, jag menar förra året vid samma tidpunkt snöa det ju?! 


Vi hade lite paketöppning för vår ettåring hemma på morgonen. Tur att hon har en storasyrra som hjälper henne. 


På kalaset hade vi ponnyridning, korvgrillning och skattjakt. Jag hade gjort en karta kvällen innan, jag var en aning nervös att det skulle ta hela eftermiddagen att gå skattjakten. Men barnen sprang som tokar över gårdsplanen och letade nycklar och verktyg så det gick på knappt en kvart.

De krävdes lite planering innan, vi var på plats en timme innan alla gäster och jag låste in "skatten" som bestod av en kylväska full med godispåsar i matkällaren. Sen placerade jag ut två nycklar varav den ena var nedgrävd i en sandhög så man behövde först hitta en spade.(eller så grävde man med händerna vilket barnen gjorde som galningar i den där stora sandhögen...) 

När jag placerat ut allt så går jag tillbaka till Fredrik som håller på att fixa vid grillen. "Vad tog den där blå kylväskan vägen" frågar han när han ser mig. 
Jag får lite lätt panik, vad menar han den är ju inlåst?! 
"Tänkte på att mjölken till kaffet är ju där?" 
Jag brinner av lite lätt och härjar om att han inte lagt sig i nån annan planering kring skattjakten var han tvungen att lägga ner mjölken i kylväskan, och borde han inte ha reagerat på att det var massa godispåsar i väskan och inga kylklampar?! Plus att jag som packade ALLT la mjölken i en vanlig påse har han flyttat på den?!
Nånstans mitt i härjandet förstår jag att det var en fråga han ställde och inget konstaterande, mjölken låg därmed inte i kylväskan utan i påsen där jag packat ner den. 
Åh vilken tur annars hade han fått gått hela skattjakten om han hade velat haft mjölk till kaffet! 

Gästerna anlände och kalaset var snabbt i gång. Barnen red ponny och spelade fotboll, vi grillade korv och fikade hade paketöppning, tjejerna fick så mycket fina paket. 
Sammanfattningsvis ett toppenkalas, sexåringen var i alla fall väldigt nöjd.  

Väl hemma köpte mamma med sig en tårta så åt vi tårta och lekte med alla presenter. 

Ett år, vart tog det året vägen? 

Ibland undra jag varför jag lägger ner tid på att blogga men så kommer det såna här dagar då man kan gå in i menyn och trycka på arkiv och gå tillbaka ett helt år, läsa och minnas. 

Vår lilla tjej men de bruna ögonen och den mörka kalufsen, vilken liten skatt vi fick! 

När man jobbar så tror man att det är mycket bättre att vara hemma och när man är hemma funderar man på om det inte är bättre att jobba. 


Jag tycker det flyter på bra på mornarna, vi försover ju oss nästan varje dag så vi är oftast på förskolan nån kvart senare än tänkt. Sen går ju timmarna fort, av med ytterkläderna och in. Blir kansle lite yoga framför Nyhetsmorgon medans bebis kryper omkring och äter sladdar och pillar på allt annat än sina egna leksaker. 
Sen är det lite mellanmål innan det är dags att klä på ytterkläderna igen och ta en kort promenad runt kvarteret, hon brukar somna ganska snabbt i vagnen. Sen in och fixa lite, städa eller sitta framför datorn och sen är det dags att förbered lunch sen ska bebis in av med ytterkläder och så är det lunch. 

Några minuter senare är det på med ytterkläder igen och gå mot förskolan för att hämta stora tjejen. 
Sen börjat nedräkning, sexåringen surar om vi inte har något på agendan och bebis tjurar konstant mellan fyra och fem oavsett. 
Så då räknar man timmar och minuter tills Fredrik ska komma hem. Nu sista dagarna kommer han ju innan sex men så har det ju inte sett ut tidigare i april och då blir man less. 
Idag fick jag "ledig" efter middagen, drog och tränad första. passet på flera veckor. Kom hem en dryg timme senare och då var Fredrik helt slut efter att ha haft barnen själv. Sexåringen var helt speedad, tänk er den där jobbiga fågeln (hackspett?) i Kalle anka på julafton. Som far runt högt och lågt, låter mycket och ställer till det för sin omgivning. 
Fördelen är att när man väl får henne i säng toksomnar hon. Den lilla däremot, som sov lite extra lång stund på förmiddagen hon håller låda fortfarande och vägrar sova. 
 
Blir nog en lång kväll... 



Surisen som inte ville sova på promenaden men somnade ändå. 

Nu skrev jag dagis i alla fall, kommer nog aldrig lära mig -att använda rätt benämning. 

Igår var det skitväder, det är skitväder varje dag känns det som. Ena stunden skiner solen andra stunden haglar det(?!). Men det är ju bara att gilla läget. Vi hade ett besök på bebis avdelning inbokad och de skulle vara ute. Jag letade fram stövlar och regnställ så gav vi oss ut i kylan. 

Något skeptisk till stövlarna. 


Det är mina gammal stövlar av märket Viking. Det har verkligen hållt i över 30 år. Mina syskon och sexåringen har haft dem. Men med tanke på att bebis kryper omkring så lär de nog gå sönder inom kort. 

"Åh sand"



"Jag smakar trots att mamma säger nej"



"Det smakar..."



"Jätte äckligt!!! Varför stoppa du mig inte mamma?!"


Som sagt efter att ha ätit en näve sand var hon jätte arg så vi packades ihop tidigare än planerat och begav oss hemåt för att skölja munnen.