Igår var det kalas för hela slanten. Vi (jag) hade bestämt att vi skulle skippa jympasalen detta år och göra något annat istället. Därför frågade vi om vi fick vara hos barnens morfar på hans gård ute på landet. 

Vi körde sammanslaget kalas för båda tjejerna. Vi blev närmre 25 personer och runt 20 barn. 
Vi hade riktigt tur med vädret, jag menar förra året vid samma tidpunkt snöa det ju?! 


Vi hade lite paketöppning för vår ettåring hemma på morgonen. Tur att hon har en storasyrra som hjälper henne. 


På kalaset hade vi ponnyridning, korvgrillning och skattjakt. Jag hade gjort en karta kvällen innan, jag var en aning nervös att det skulle ta hela eftermiddagen att gå skattjakten. Men barnen sprang som tokar över gårdsplanen och letade nycklar och verktyg så det gick på knappt en kvart.

De krävdes lite planering innan, vi var på plats en timme innan alla gäster och jag låste in "skatten" som bestod av en kylväska full med godispåsar i matkällaren. Sen placerade jag ut två nycklar varav den ena var nedgrävd i en sandhög så man behövde först hitta en spade.(eller så grävde man med händerna vilket barnen gjorde som galningar i den där stora sandhögen...) 

När jag placerat ut allt så går jag tillbaka till Fredrik som håller på att fixa vid grillen. "Vad tog den där blå kylväskan vägen" frågar han när han ser mig. 
Jag får lite lätt panik, vad menar han den är ju inlåst?! 
"Tänkte på att mjölken till kaffet är ju där?" 
Jag brinner av lite lätt och härjar om att han inte lagt sig i nån annan planering kring skattjakten var han tvungen att lägga ner mjölken i kylväskan, och borde han inte ha reagerat på att det var massa godispåsar i väskan och inga kylklampar?! Plus att jag som packade ALLT la mjölken i en vanlig påse har han flyttat på den?!
Nånstans mitt i härjandet förstår jag att det var en fråga han ställde och inget konstaterande, mjölken låg därmed inte i kylväskan utan i påsen där jag packat ner den. 
Åh vilken tur annars hade han fått gått hela skattjakten om han hade velat haft mjölk till kaffet! 

Gästerna anlände och kalaset var snabbt i gång. Barnen red ponny och spelade fotboll, vi grillade korv och fikade hade paketöppning, tjejerna fick så mycket fina paket. 
Sammanfattningsvis ett toppenkalas, sexåringen var i alla fall väldigt nöjd.  

Väl hemma köpte mamma med sig en tårta så åt vi tårta och lekte med alla presenter. 

Ett år, vart tog det året vägen? 

Ibland undra jag varför jag lägger ner tid på att blogga men så kommer det såna här dagar då man kan gå in i menyn och trycka på arkiv och gå tillbaka ett helt år, läsa och minnas. 

Vår lilla tjej men de bruna ögonen och den mörka kalufsen, vilken liten skatt vi fick!