God kväll, det går verkligen inge bra med nattrutinerna...

Klockan är halv elva och ettan ska tydligen inte kvällslitteratur i soffan?!

La henne vid sju men hon vakna vid halv tio och bara grät och ville inte somna om. Det här kommer bli en spännande natt... 



Fick hem en beställning kläder förut så det var modevisning i vardagsrummet. Ettan var väldigt nöjd med vantarna. 


Nehe nu är hon igång och leker därute. Jag lägger mig... 

I morse gick jag upp sex, jag ville inte snooza. Tanken var att inte visa mig för barnen innan jag åkte men jag väckte sexåringen innan jag gick strax innan sju och hennes första kommentar var "jag vägrar gå upp för jag vill inte gå till skolan!"

Bollade över argumentationen med varm hand till Fredrik som fick ta i tu med problemet. Och ja han hade ungefär lika rolig morgon med sexåringen som jag haft varje dag hela förra veckan. 

Men de kom iväg och de kom i tid. Och jag kunde krasst konstatera att det är betydligt roligare att hämta på dagis än att lämna. Ettåringen blev glad så fort hon såg mig komma genom grinden, hon kom tultande sitt snabbaste och satt sen som att frimärke på mig för att försäkra sig om att hon inte skulle bli kvarlämnad igen. Sexåringen lekte glatt på skolgården med ett gäng kompisar och jag hann byta några ord med fritidspersonalen som meddelade att det gått bättre idag. Och nog var hon gladare även om jag fick den sedvanliga utskällningen för att vi inte hämtar henne halv två och för att kvällsmaten är äcklig (utan att ens veta vad det är?!). 

Vi skyndade i alla fall snabbt ner till biblioteket för att lämna tillbaka några lånade böcker och det ju minst sagt roddigt. 
Båda barnen var helt speedade och sprang runt som scollade råttor inne bland böckerna. Hur kan två barn föra sånt liv?! Det blir extra påtagligt när alla andra är knäpptysta... 
Bibliotekspersonalen var i alla fall mycket hjälpsamma, kanske för att de ville bli av med oss för att ordningen skulle återgå(?). 

Efter bibblan när ettåringen hade pillat på alla cyklar utanför i cykelstället och sexåringen hade dragit av ett solnummer med egenkomponerad text på högsta nivå inför alla förbipasserande, lyckades jag äntligen få ordning på samarbetsförmågan och vi åkte vidare till klockaffären. Jag trodde helt ärligt de skulle riva hela affären, ettåringen skulle pilla på allt och öppna alla skåp, och vet ni allt är faktiskt inte låst?! Det borde verkligen låsa skåpen bättre. Sexåringen lyckades välta runt nån pall därinne och var över allt och ingenstans. Jag som bara skulle byta batteri i min klocka?! 

Fem minuter skulle det ta, jag konstaterade snabbt att det är bäst att vi väntar utanför butiken... det verkade expediten också tycka.


Allt som storasyster gör ska lillasyster göra... fem minuter var lång tid att vänta med två galna barn. Betalade snabbt och cyklade hem helt svett. Fredrik ringde påvägen "ska jag förbereda nåt?"

Eh? Hjärtstarare? 

Och vet ni det är bara måndag?! 
#hurskadennaveckasluta! 

Helgen sprang som vanligt iväg men vi har hunnit med mycket. Direkt hem från jobbet i fredags packade vi in oss i husbilen och rullade mot Örebro. 


Väl där bjöds det på kräftfiske och grillat. Sexåringen var lyrisk över fisket. Lite läskigt var det med kräftorna men väldigt roligt att åka båt med moster och Anna. 

Burarna angnades om och fick ligga över natten. 


Självklart stod min kära mor vid grillen. Och där mormor är där är hund och ettåring. 

Han var nog en kanin i sitt förra liv... 



Massa mat och trevligt sällskap. Vi satt i uterummet till efter tolvslaget, ingen sovmorgon att tala om frukosten serverades nio. Lika bra det för burarna skulle upp. 

Nio kilo kräftor blev det, som ni ser var det variation på storleken, några släpptes tillbaka för att växa till sig lite. 


Ettåringen älskar sin hund-kusin.


Vi rullade hemåt efter gemensam lunch, tanken var att stanna i Marieberg för att fylla på barnens garderober med lite höstkläder men vi var både trötta och omotiverade och åkte hem utan stopp i stället. 

Idag söndag har sexåringen varit på kalas i bowlinghallen medan ettåringen fick följa med sin far till lekplatsen. 

Kusinen firades med en klubba av modell större! 


Eftermiddagen lunkade på, moster kom förbi för att säga hejdå och det blev såklart huggsexa om vem som skulle sitta i knät. 

Ettåringen vann! 

Paj och vaniljsås är gott, lika bra att stjäla från alla tallrikar när ingen ser. 


På eftermiddagen styrde sexåringen och grannungarna upp en loppis. Jag var lyckligt ovetande om upplägget men jag hörde nåt liknande "vi säljer bara sånt som vi inte vill ha!" (?!) 
Som sagt de roade sig därute och jag tänkte att leka affär kan ju säkert vara kul. 

De roade sig med gungorna i väntan på kunder. Ettåringen hade turen att få vara med en liten stund. 

Nog för att våran gatan ofta är vältrafikerad men potentiella kunder var det dåligt med trots marknadsföring i form av felstavad skylt... 

Fredrik som städad husbilen kom sen in och rapporterade att loppisen hade gått över till dörrförsäljning. Så våra stackars grannar fick ju vackert besöka loppisen eftersom de ihärdiga försäljarna kom och hämtade dem. Suck, Fredrik försökte förklara för barnen att man kan inte tvinga folk att köpa saker. Oklart hur mycket de förstod av informationen men när loppisen stängde halvåtta hade de tjänat nio plommon, tre äpplen och 38 kronor i mynt. Det verkade väldigt nöjda med dagens förtjänst och skulle minsann öppna loppisen direkt efter skolan i morgon. När jag försökte förklara att närmsta kundkretsen förmodligen var mätad och därmed inte så köpsugna längre fick jag noll gehör... 
Så då fick jag vänligt men bestämt förklara att loppis har man max en gång i veckan!

Klart man ska stödja när barnen är företagsamma men inte när det är på bekostnad av grannsämjan(!).

Lite sura över mitt beslut men glada över dagens inkomst så fick vi vår sexåring i säng. Hon är allt annat än sugen på att gå till skolan i morgon. Första veckan var tung för henne, det är jobbigt att bara yngst och ny på skolan, jag försöker förklara att det kommer vända tids nog när hon lär känna miljöerna, lärarna och alla nya kompisar. Men jag känner den där klumpen i magen som hon har, dock är hon mer arg över det än ledsen. Hon tycker att vi minsann borde hämta henne tidigare så hon i alla fall slipper fritids. Och det verkar vara fritids som är jobbigast då sexåringarna blandas upp med lite äldre barn. Jag hoppas det vänder snart, att hon blir lite gladare här hemma och inte så arg. 
Vi får hoppas på en vändning under nästa vecka.