Mobilen ligger kvar med sladden i på nattduksbordet, så fort man kopplar bort den från laddkabeln så dör den. Nåväl vad göra, fick ta med en bok på tåget vilket känns helt ok. Läser ju aldrig nuförtiden så det var rogivande att läsa istället för att förbrillt scrolla på telefonen.
 
Blogga blir ju desto svårare, och jag tar ju inga bilder. Men som tur är så tar dagis bilder så jag kan passa på att bjuda på några på ettåringen.
 
Igår kom hon hem med svarta tusch runt munnen och på händerna, tydligen så hade de haft skaparverkstad. Ungkraken måste ju bli helt förvirrad, här hemma skriker vi i panik om hon närmar sig sin storasysters tuschpennor men på dagis fick man både äta på dem och rita på sig själv...
 
Hon gråter fortfarande och är ledsen när vi lämnar men personalen säger att det går över fort och att hon verkar trivas. Hon spanar gärna ut genom fönstret ut på stora gården för att se om hon ser kusin Olle.
 
Annars rullar det på, det rullande ekorrhjulet. Sexåringen har varit sitt argaste av oföklarliga (enligt mig i alla fall) anledningar. Att bryta ihop och härja om att det är den sämsta dagen någonsin för att ipaden råkar vara urladdad. Det är en katastrof och det värsta som kan inträffa och då kan man gå runt och muttra och sparka på skåpdörrarna i köket. Eller som när vi skulle snabbhandla efter dagis och jag erbjöd en rosa munk som kompensation för alla uteblivna fredagsmunkar som tydligen är standard på fredagar?!
 
Hur som helst väl i affären dividerade hon med mig att hon hellre ville ha något hon blev mätt på, "och en munk är ju inte mättande". Nej det är ju rätt och riktigt och jag myser inombords att hon nog är relativt förståndig trots allt. Hon resonerar fram och tillbaka om vad hon ska välja som mellanmål och går sen bort till plocksalladen, "jag vill ha annanas, skinka, majs, tomater och gurka!". Men vi ska ju äta mat sen försöker jag lirka med henne och ser framför mig hur hon vägrar äta maten och hur hon plockar till sig en onödigt dyr sallad med tunga annansbitar i. Nej, det blir ingen sallad du kan få gurka och tomat hemma.
"Om jag inte får någon sallad blir jag jätte arg mamma, arg på riktigt!"
Härjar hon högt över hela affären och några kunder noterar det märkliga utbrottet som nog vanligtvis brukar ske vid godishyllan. Jag funderar för mig själv om jag framstår som en dålig förälder som inte vill köpa sallad åt min unge men en rosa munk går bra.(?) Kan föreställa mig hennes framtida psykologsamtal, "mamma gav mig hellre munkar än nyttiga mellmål...
 
Vi cyklar hemåt utan munk och sallad, sexåringen surar hela vägen och vägrar prata med mig  sen får hon samma utbrott över den urladdade ipaden som innan vi åkte till affären. Snor ihop lite mat för att samtligas humör ska gå upp, ettåringen vill bara äta salta pinnar och skriker argt när vi erbjuder mat. Suck!
 
Avslutar kvällen på "Gubbdagiset" (Biltema) jag och Fredrik delar på en glass, sexåringen äter en halv daimstrut i slowmotion och ettåringen kladdar med en bulle en stund för att sen ägna tiden åt att knata runt och försök köra iväg folks parkerade kundvagnar. Hon ser lika lycklig ut varje gåg hon lyckas få en vagn på rull och folk ser allmänt chockade ut när vagnar rullar iväl, man ser ju knappt den lilla knatten på dryga 80 centemeter som försöker kapa vagnen. Jag konstaterar att Biltemas fik är idealiskt för trötta småbarnsföräldrar, bra priser, möbler och golv som är lättstädade, bra ytor för rastlösa små ben att springa runt på och inga dekorationer som kan rivas ner. En lagom kvällsutflykt.
 
Nattade båda barnen relativt okomplicerat och sen sprang de där två värdefulla timmarna som man har över på kvällen bara bort. Klockan går alltid för snabbt mellan 20.00 till 22.00.
Nu är det läggdags, håll tummarna för att jag får tillbaka en fungerande mobil i morgon.
 
Tack alla som grattat mig på namnsdagen :-)

I alla fall så önskar jag att det gick bra rent teknikmässigt åtminstående! 


Min mobil vill fortfarande inte fungera, killen som lagade skärmen konstaterade att mitt batteri bar dåligt. No shit?! Det funkar ju inte att ladda!!! 

Men de skulle byta ut batteriet kostnadsfritt även om det inte var pågrund av skärmbytet som påverkat. Såklart fanns inget batteri hemma så på onsdag kanske min mobil mår bättre. Nu verkar den funka när man har laddaren i, den jar med andra ord gått tillbaka till bli en stationär "sladd"-telefon!

Nog om det, här kommer liten uppdatering från helgen. 


Vi har ätit frukost, och mormor matade ettåringen med oboy. Hon som aldrig går att mata annars men sin mormor litar hon på. Det är allt som oftast något smaskigt på skeden. 


Söta barn? 


Efter frukost gick vi ett shoppingvarv i turbofart sen blev det Holmen (lekplats i Örebro). 


På Holmen hälsade vi på en gris, ettåringen var överlycklig och stapplade efter grisen som lommade framför på lagom avstånd. 

Sjävklart skulle bilarna prövas. 

Vilade lite innan nästa anhalt. 


Besök hos brorsan och fler djur att klappa till ettåringens förtjusning. 



På lördagen var vi hejarklack på Gelleråsen. En sjätte och en sjunde plats blev det för pappan i familjen. Själv lyckades jag bränna ena armen och insidan av vaden?!

Jaja, sånt får man ta när man har sån tur med vädret. 
Söndagen passerade utan anmärkning och nu är måndag igen. 

Tur man får hjälp att bädda rent sängen det blir mycket roligare då! 

I onsdags lämnade jag in min mobil för att laga skärmen som varit sprucken i över en månad. Tanken var väl att lösa ut en ny telefon men sen kändes det ju onödigt eftersom telefonen knappt är ett år gammal. Hur som helst så bestämde jag mig för att lämna in den på MobilFix i Norrköping. Supertrevlig kille som lagade min mobil på ett kick och när jag hämtade den så var den som ny. Halleluja! Unnade mig ett nytt skal och sen gav jag mig av hemåt . Väl hemma hade ju batteriet sjunkit lite men det gör det ju alltid så jag satte i laddaren, den satt en stund och inget hände. Eftersom vi har en familjemedlem som älskar att tugga på kablar så tänkte jag direkt att det var sladden det var fel på. Men efter att mobilen legat på laddning hela natten utan att ladda upp mer kunde jag konstatera att nåt var fel. 
Barnen vaknade kvart över sex i torsdagsmorse och jag hade tydligt ensam vårdnad om dem på morgonen så det blev att fixa frukost och försöka läsa mig till på google, och felsöka mobilen. Ettåringen tyckte att jag var rejält tråkigt som bara satt vid datorn så hon klängde och skrek för att få min uppmärksamhet. Väl uppe i knät ville hon mer än gärna hjälpa mig med datorn utan framgång för min del. Efter en fabriksåterställning av mobilen utan positivt resultat för batteriet kunde jag konstatera att jag får klara mig utan mobil några dagar... 
 
Pröva att vara utan telefon, saker som vanligtvis är lätta blir rejält krångliga. Köpa tågbiljett, föra över pengar, kolla vädret, kolla mailen, kolla instagram, blogga?! 
Som sagt, helt klart utmanande men jag tycker att jag klarar den här mobildetoxen helt ok. Vi kom iväg som planerat till mamma i Örebro. Hon fick agera fotograf hela dagen så jag har lite bilder att bjuda på. 
 
 
Glad ettåring som blev mindre glad när hon direkt efter bilden togs blev faststpänd i bilbarnstolen bak i bilen. 
 
 
Det blev lekparkshäng när vi kom till Örebro. 
 
Klarar man inte att ta sig över till andra sidan med hjälp av handtagen så får man ta en annan väg... 
 
Det blev trångt i tvättkorgen när båda skulle bada men det var lika glada för det. 
 
Detta var alltså vad torsdagseftermiddagen bjöd på, fredagens bilder har jag inte orkat ladda upp. Blogga från en dator känns jätte omständigt när man är van att ha allt i mobilen så det inlägget kommer senare. 
Nu ska jag äta vattenmelon och kolla på gladiatorerna.