Mobilen ligger kvar med sladden i på nattduksbordet, så fort man kopplar bort den från laddkabeln så dör den. Nåväl vad göra, fick ta med en bok på tåget vilket känns helt ok. Läser ju aldrig nuförtiden så det var rogivande att läsa istället för att förbrillt scrolla på telefonen.
 
Blogga blir ju desto svårare, och jag tar ju inga bilder. Men som tur är så tar dagis bilder så jag kan passa på att bjuda på några på ettåringen.
 
Igår kom hon hem med svarta tusch runt munnen och på händerna, tydligen så hade de haft skaparverkstad. Ungkraken måste ju bli helt förvirrad, här hemma skriker vi i panik om hon närmar sig sin storasysters tuschpennor men på dagis fick man både äta på dem och rita på sig själv...
 
Hon gråter fortfarande och är ledsen när vi lämnar men personalen säger att det går över fort och att hon verkar trivas. Hon spanar gärna ut genom fönstret ut på stora gården för att se om hon ser kusin Olle.
 
Annars rullar det på, det rullande ekorrhjulet. Sexåringen har varit sitt argaste av oföklarliga (enligt mig i alla fall) anledningar. Att bryta ihop och härja om att det är den sämsta dagen någonsin för att ipaden råkar vara urladdad. Det är en katastrof och det värsta som kan inträffa och då kan man gå runt och muttra och sparka på skåpdörrarna i köket. Eller som när vi skulle snabbhandla efter dagis och jag erbjöd en rosa munk som kompensation för alla uteblivna fredagsmunkar som tydligen är standard på fredagar?!
 
Hur som helst väl i affären dividerade hon med mig att hon hellre ville ha något hon blev mätt på, "och en munk är ju inte mättande". Nej det är ju rätt och riktigt och jag myser inombords att hon nog är relativt förståndig trots allt. Hon resonerar fram och tillbaka om vad hon ska välja som mellanmål och går sen bort till plocksalladen, "jag vill ha annanas, skinka, majs, tomater och gurka!". Men vi ska ju äta mat sen försöker jag lirka med henne och ser framför mig hur hon vägrar äta maten och hur hon plockar till sig en onödigt dyr sallad med tunga annansbitar i. Nej, det blir ingen sallad du kan få gurka och tomat hemma.
"Om jag inte får någon sallad blir jag jätte arg mamma, arg på riktigt!"
Härjar hon högt över hela affären och några kunder noterar det märkliga utbrottet som nog vanligtvis brukar ske vid godishyllan. Jag funderar för mig själv om jag framstår som en dålig förälder som inte vill köpa sallad åt min unge men en rosa munk går bra.(?) Kan föreställa mig hennes framtida psykologsamtal, "mamma gav mig hellre munkar än nyttiga mellmål...
 
Vi cyklar hemåt utan munk och sallad, sexåringen surar hela vägen och vägrar prata med mig  sen får hon samma utbrott över den urladdade ipaden som innan vi åkte till affären. Snor ihop lite mat för att samtligas humör ska gå upp, ettåringen vill bara äta salta pinnar och skriker argt när vi erbjuder mat. Suck!
 
Avslutar kvällen på "Gubbdagiset" (Biltema) jag och Fredrik delar på en glass, sexåringen äter en halv daimstrut i slowmotion och ettåringen kladdar med en bulle en stund för att sen ägna tiden åt att knata runt och försök köra iväg folks parkerade kundvagnar. Hon ser lika lycklig ut varje gåg hon lyckas få en vagn på rull och folk ser allmänt chockade ut när vagnar rullar iväl, man ser ju knappt den lilla knatten på dryga 80 centemeter som försöker kapa vagnen. Jag konstaterar att Biltemas fik är idealiskt för trötta småbarnsföräldrar, bra priser, möbler och golv som är lättstädade, bra ytor för rastlösa små ben att springa runt på och inga dekorationer som kan rivas ner. En lagom kvällsutflykt.
 
Nattade båda barnen relativt okomplicerat och sen sprang de där två värdefulla timmarna som man har över på kvällen bara bort. Klockan går alltid för snabbt mellan 20.00 till 22.00.
Nu är det läggdags, håll tummarna för att jag får tillbaka en fungerande mobil i morgon.
 
Tack alla som grattat mig på namnsdagen :-)