Med risk för att låta en aning negativ i nedanstående recension av vårt besök  på Astrid Lindgrens värld vill jag börja med att säga. Priset är helt rimligt för de man får i form av teater och skådespelar det var snarare vi som besökare som var fel.(?!)

Ok jag ska förklara mig, morgonen började bra vi sov bra kom upp i tid och intog frukost med god marginal. Tyvärr hade Ärtan vaknat på fel sida eller nåt för hon hann knappt vakna så fick hon ett utbrott. De var fel frukost, fel klänning fel föräldrar ja jag vet inte vad. Man orkar ju till sist inte tjafsa så  vi tryckte ner den hysteriska ungen i barnsadeln på cykeln och gav oss iväg. "Gud vad kul detta ska bli(?)"

Det tyckte nog vi och alla andra tusentals föräldrar som glatt pungade ut flera tusen i entrén in till parken. 
Jag kunde snabbt konstatera att mitt tålamod för andras ouppfostrade ungar skulle sättas på rejäla prov timmarna framåt. 

Vi marscherade i alla fall in och lydigt iväg mot första förställningen. Vi hade tagit två-dagars biljetter så vi kände ingen stress inte. Barn över allt, vagnar, skrindor, hundar och medföljande morföräldrar med kryckor och rullatorer. Vi kryssade oss fram mot Lönneberga men första stoppet blev Junibacken. 
(null)

(null)
Fredrik gäspar redan efter tio minuter och Ärtan skulle promt dra skrindan enda tills hon upptäckte små hus. 
(null)

(null)

(null)
Så här sur blir man om inget av de små dörrarna på de gulliga husen går att öppna. 

(null)
Storasyrran var i alla fall på gott humör. 
(null)
Äntligen ett hus man kunde gå in i. Ärtan ville inte lämna Junibacken och sprang runt och trängdes med alla andra barn i husen. Jag kollade på klockan och Fredrik försökte påminna mig om att "vi var där för barnen" ja jo i och för sig men man vill ju hinna se teatern så man får valuta för pengarna!

Vi hann i tid och tittade på Emil i Lönneberga, Ärtan tyckte det var långtråkigt trots att det bara var knappt tjugo minuter så bökade hon och bråkade hela tiden. 
(null)
Medhavd macka fick upp humöret efter teatern. 
Vi irrade runt i parken och tog oss bort till Pippi, det gjorde ALLA andra besökare också. Trångt är bara förnamnet. Ärtan hade sett framemot Pippi men surade ihop i folkmassan och trängseln när hon insåg att hon inte skulle få "klappa" Pippi?!
Efter pippiteatern fick man gå ner och säga hej, det ville barnen och alla andra barn också. Panik i trängseln och instagramgalna föräldrar som ska fota barnen med karaktärerna har verkligen vassa armbågar och räds inte att tackla en för att nåt sitt mål, den perfekta bilden på ungen med Pippi! 
Storasyrran surade över att inte få en bild och vi försökte tappert påminna om att vi redan har bild på henne och Pippi från Gotland. Det funkade och vi samlade ihop oss och gick tappert mot strömmen för att ta oss bort från villa ville kulla. 

Ingen stress, ingen stress vi har ju två dagar på oss försökte vi intala oss själva när vi kryssade vidare bland allt folk. 
(null)

(null)

(null)
Vi hann med en del stopp, såg oss omkring. Försökte fånga bilder på barnen utan att få med hundra andra ungar i bild men det var ju en omöjlighet. 
Till sist tror jag alla hade fått blodsockerfall samtidigt så vi letade i rask takt upp något att äta. Det gjorde ALLA andra besökare också, typ! 

Nej lunchen gick väl ändå över förväntan sett till mat och köer, var bra pannkakasbuffe med riktigt goda pannkakor, sylt och grädde. 
Tyvärr var dock Ärtan rejält motsträvig. Fredrik köade med storasyrran och jag letade bord med Ärtan. Vi hittade ett och paxade det, men så klart så vägrar ungen att sitta kvar. Frustration delux, sprang fram och tillbaka och försökte få tillbaka henne men hon hade hittade några dockvagnar som hon promt skulle leka med. 
När väl storasyrran kom ut till bordet konstaterade hon buttert att hon inte ville sitta ute pågrund av getingarna. Där fick jag för att jag försökte hålla ett bra bord! 
(null)
Det skulle lekas istället för att äta. 
Inne var det precis lika mycket getingar och en arg Ärta som vägrade äta! 
(null)
Mat ro?!! 

Efter rejäla utbrott, två rymningsförsök så hotade jag med att storasyrran skulle äta upp hennes pannkakor så då kom hon och åt lite.
Efter den "njutfulla" lunchen var samtliga i sällskapet helt slut så vi ramlade in på närliggande bio. 
(null)
(null)

Det visades de bästa från Astrids filmer och vi var i princip ensamma. 
Vi vilade upp oss från folkmängden ett tag innan vi gav oss ut igen. Ärtan rymde iväg och storasyrran var frustrerad över att vi skulle missa fler teatrar. Vi kom i alla fall iväg och lyckades se Ronja. 
(null)
Vi hälsade på Tengils soldater tillsammans med typ fyra hundra andra ungar i Törnrosdalen. 
Det var folk över allt, jag hade hört innan att parken sväljer mycket folk. Det tycker inte jag eller så är jag folkskygg. Vi gick genom en liten stad med små hus som gick att gå in i och Ärtan sprang glatt in i husen och kom efter en stund rödgråten ut igen.
Jag klämde mig in och följde med och förstod ju snabbt varför. När tjugo ungar till ska tränga sig in, slita i alla grejor så blir det ju både bök och stök. Om Ärtan hade fått tag på en kastrull var det snabbt någon som slet den ur händerna på henne, om hon försökte titta ut genom ett fönster blev hon bortknuffad. Läppen hängde ute större delen av besöket, hon var verkligen så ledsen över att inte få leka och upptäcka i sin takt. Jag hade lätt panik över alla dörrar som det smälldes i, risken för små klämda fingrar kändes överhängande. Och tänk alla baciller på möbler och dylikt, så flottigt av alla tusentals barnhänder som tagit i allt usch! 

(null)

(null)
Ärtan var som gladast när vi klappade getterna. "Dulliga kossor mamma!" 
Försökte förklara att det var getter men hon mena bestämt att det var kossor. 

Efter att ha sett Emil en gång till, kladdat med varsin glass och återigen gjort ett försök att trängas med ouppfostrade ungj-vlar i minihusen gav vi upp. Trötta, svettiga och skitiga efter allt damm och bärande av en smutsig Ärta så gav vi oss ut tillsammans med ALLA andra besökare. Paniktrångt!
Samtliga familjemedlemmar var på uruselt humör och både jag och Fredrik konstaterade krasst att en dag hade räckt gott och väl. Men nu har vi två-dagars biljetter så det är bara att rulla över i morgon med även om jag övervägt att försöka sälja biljetterna!
"Kan vi göra det?" Fick jag som replik av storasyrran som tyvärr inte heller var överdrivet imponerad. Jag kan krasst konstatera att mina barn är mer tivolibarn, de gillar att åka och köra saker, de vill inte köa och trängas för att träffa skådespelare eller leka i filmvärldar. Påvägen tillbaka stannade vi på tre mataffärer för att leta grillad kyckling till kycklingsallad. Det kändes som att ALLA besökare från ALV tänkte samma sak. Över allt var det trötta, gnälliga, bortskämda barn med tillhörande frustrerande föräldrar. 
Nej nu ska jag samla kraft för ännu en dag bland dessa barn och föräldrar.
Och som sagt vädret var i alla fall med oss, mulet hela dagen så värmen var inte överdrivet påtaglig. 
Får se hur länge vi står ut i morgon, gällande Astrid Lindgrens värld är min slutreplik: en gång och sen aldrig mer! 

(null)

(null)
På mini-dassen fick Ärtan i alla fall leka i fred utan att bli tacklad. "Det är mitt hus!" Deklarerade hon glatt när jag sa att de röda var ett dass stängde hon dörren och ropade "tyst mamma jag bajsar!"(?!) 



1 kommentarer

Marie

24 Jul 2018 00:02

Stackare! Vi har varit där midsommarhelgen och helgen efter de gånger vi varit där och då har det varit hanterbart! Jag vägrar åka till nöjesparker och liknande i juli eftersom jag hanterar trängsel ungefär på samma sätt som er Ärtan...

Svar: Ja vi borde nog ha planerat bättre inför det här besöket.
Pernilla Egeland

Kommentera

Publiceras ej