"Ni får dela på en glass!" 

(null)

Ja den swischade förbi i högt tempo. 
Vi trängdes i lekparken med kusinerna medans pappa Fredrik sålde fordon på löpande band. Nu har vi varken racerbil eller husbil kvar men gott om utrymme i garaget, än så länge.... 

(null)

Är det inte typiskt, man skyndar från jobbet med andan i halsen för att vinna några minuter. Väl på fritids: 
"du är sen! Du sa fyra!" Arg sjuåring.
"Jag sa, jag slutar fyra!" Medlande mamma. 
"du är alltid sen, jag är alltid sist!"
"Men du är inte sist, det är typ 25 barn kvar!"
Arg blick och så rullar vi hemåt med cyklarna. Väl hemma tjatas det om och frukt, salta pinnar och riskakor innan maten... när väl maten står på bordet vill ingen äta. 

Igår gick jag tidigare, jag rundade av 15:00 och gick mot fritids utan stress. Vi hade planerat att gå på invigningen av Sveaparken som började vid fyra. Gott om tid med andra ord. 
Väl på fritids sticker jag in huvudet för att hämta, möts av arg blick. 
"Varför kommer du nu?!"
"Men jag kom ju tidigt idag?" 
"Men jag vill inte gå hem nu!"

Suck! Dunka huvudet i väggen?! 
Hur man än gör så möts man av missnöje och otacksamhet. Ska man tänka "kunden har alltid rätt" när det gäller barn? Jag börjar tänka att jag ska  sänka istället så förväntningarna är så låga så de väl blir positivt överraskade när man väl gör något. Fast det är ju uppenbarligen inte bra det heller, de gillar ju inte när man frångår rutiner. Och de vill klaga på de befintliga rutiner, alltid missnöjda så att säga. 

Det slutade med att vi tog med kusinerna och hämtade Ärtan. De stövlade in alla tre på avdelningen på dagis och Ärtan blev helt överlycklig. Vi traskade iväg mot nya lekparken, invigning delux. Massor av barn och folk. Gratis korv och fina lampor överallt. Lite kallt och ruggit så vi var inte där så länge. 

(null)

(null)

(null)

(null)


I morgon är det fredag! Så jädra skönt!