Shit vad dålig jag är på att uppdatera. Nåväl det blir som en glad överraskning när det väl sker för er som fortfarande orkar titta in då och då. 

Måste ju berätta om Ärtans skidpremiär. Efter att ha varit krasslig i princip hela februari kom vi äntligen ut i backen förra helgen. Som vi hade peppat Ärtan! "Ska du åka skidor!" "Det kommer bli så kul!"

Så kom premiärturen...
En bild säger mer än tusen ord...
(null)
Som sagt...

Hon var ju inte överdrivet positiv, men pjäxorna fick vi på henne. Storasyrran försvann ju som ett skott upp för backen med kompisarna. 
Jag och Fredrik tog i tillsammans för
att  försöka peppa vår yngsta familjemedlem som var allt annat än övertygad över tjusningen med utförsåkning.
Vi peppade, skojade och kom med glada tillrop men Ärtan drog inte på munnen i onödan. 
(null)

(null)


Som sagt upp för bandet gick ju bra, då stod hon upp i alla fall. Värre var det nerför då la hon sig bakåt och vi fick kämpa för att hålla upp henne. 
Efter tre-fyra åk munlade hon bestämd till mig, "mamma, jag vill äta korv nu" . 

(null)
Tre råa korvar senare, när vi alla luktade lagom inrökt så försökte vi med skidorna igen men då hade Ärtan fått nog. Blev att spendera lite tid i värmestugan medans storasyrran åkte  några åk till.  (null)

(null)Ja den stora gillar att åka skidor i alla fall. För exakt fem år sedan var vi i Romme hela familjen och åkte med henne i stora backar. Som sagt lär nog dröja innan Ärtan vill med till Romme. 
(null)
Men säga vad man vill om hennes skidförmåga hon är i alla fall proffs på att sysselsätta sig själv. Får hon bara några plastgubbar, kottar, kaffepaket eller tvålflaskor ungen verkar ha oändlig fantasi och kan sitta hur länge som helst och leka. 


Kommentera

Publiceras ej