Man kommer inte undan kan jag krasst konstatera nu när februari börjar lida mot sitt slut. 
Sjuåringen krokna ju först men Ärtan slog något slags feberrekord. Den ville inte ge med sig. Hela förra veckan fick hon vara hemma, sen krokna Fredrik i en äkta mansförkylning delux! 

Man blir ju bra trött på att ha sjukstuga hemma! Men när Ärtan inte piggade på sig så blev man ju lite fundersam, på fredagen tog Fredrik kontakt med vårdcentralen som såklart hänvisade till akuten. "Det är bra om vi får titta på henne så hon inte tappat för mycket vätska". Ja men bra det är ju bara knalla över är ju ett stenkast hemifrån tänkte jag, men nej just ja barnakuten ligger ju i Eskilstuna. Kombinera det med märkestagning för stora tjejen och en väldigt krasslig man. Blev att punktmarkera Ärtan så hon drack rejält med vätska under kvällen och hon piggade på sig så vi avvaktade akutbesöket. På lördagen bestämde jag mig ändå för stt konsultera en läkare. Febern var ju där på eftermiddagen även om den inte var jätte hög. 

Jag laddade därför ner appen Kry (obs detta är inget sponsrat inlägg). En kvart senare blev jag uppringd av en väldigt trevlig doktor. Jag hade redan fått lämna lite uppgifter inför mötet så han frågade om han kunde få se hur Michelle såg ut. Och jag lovar ungen satt två minuter innan samtalet och såg hur hängig ut som helst, men när jag lutar telefonen åt hennes håll och hon får se den supertrevliga doktorn så skiner hon upp som en som sol och vinkar glatt in i kameran?! Hur stora är odsen? Ja mena inte nog med att hon är misstänksam i största allmänhet men hon var ju jätte seg alldeles nyss?!
Kändes som att läkaren i andra änden inte riktigt tog min berättelse på allvar. "Allmäntillståndet verkar ju bra just nu..." konstaterade hen.
Ja jo, men jag svär för en halvtimme sen var hon däckad. Vet inte riktigt vad jag ville få ut av samtalet men vi kunde båda två konstatera att hon nog var på bättringsvägen. Ändå har febern kommit och gått lite, först i går tisdag var hon feberfri en hel dag. 

Vi fick lite sportlovsledigt i alla fall. Barnen och jag åkte till Örebro och blev omhändertagna av mammi. Vad gör man när det blåser och regnar på tvären och barnen är lite halvkrassliga? Ja vi gjorde inte allt för mycket, fikade på biblioteket som enligt Google skulle vara det barnvänligaste fiket i Örebro. Och ja det fungerade över förväntan. 
Barngrinden till trappen var en stor fördel om man har en rymningsbenägen tvååring. Jag orkar inte ens återberätta alla rymningsförsök hon gav sig på under den dagen, man överväger ju koppel och sele.... 

(null)

(null)

Dagen efter så kollade vi evenemangskalendern för sportlovet i Örebro och bestämde oss för att besöka klossfabriken. Trodde mamma skämtade när hon körde ut oss på landet till vad som i mina ögon såg ut som en ladugård. Men med lagom diskret skyltning hittade vi in i värsta legobutiken! 
(null)

(null)

(null)
Här fanns allt och lite till i lego. Som sportlovsaktivitet hade de en tävling att man skulle bygga något med minst 20 bitar. I en enorm sandlåda fanns allt man behövde.  (null)

(null)

(null)

(null)
Dryg en och en halv timme senare hade sjuåringen och jag fått ihop något som liknande en bil. 

Mätt på lego sa vi tack och hej och rullade hemåt. Kändes riktigt skönt att det var onsdag idag när man kom till jobbet. Snart helg, halleluja! 

Bjuder på vårt fina hjärta som sattes upp till alla hjärtansdag. Frågan är när man ska ta ner det?
(null)

Kommentera

Publiceras ej