Jaha då har man inlett årets första fredag med en tre timmars vistelse på Andys lekland i Örebro. Precis lika mardrömslikt som jag hade föreställt mig, kallt, dyrt, oengagerad och trött personal, hög ljudnivå och massa skrikande och tjoande ungar! 

Nej nu framstår jag som lite lätt negativ. Barnen hade roligt det märktes ju. Tyvärr är de ju svårt att dela på sig och hänga med båda, den lilla kräver ju onekligen mer uppmärksamhet även om hon är av den försiktiga typen så försvinner hon ju gärna, smyger omkring och vägrar svara när man ropar på henne. 
Storasyrran är ju tvärtom, hon hörs och syns överallt, knappast den typen som försvinner på ett lekland. Har man inte fokus på henne så ser hon till att få ens fokus... 

Så man får flacka med blicken och försöka hålla koll så gott det går på de båda. Den ena för att hon inte ska försvinna och den andra för att hon ska vara nöjd med att man ser henne. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Besöket blev längre än planerat eftersom min kära mor jobbade. Efter tre timmar kände jag mig väldigt färdig med Andys lekland och försökte tappert valla in barnen mot utgången. 
Hot eller muta? Det blev muta, fika på expresso house! 
Vi traskade över till Marieberg, jag stannade till kort på stadium för att leta sporttopp på rean. Sjuåringen höll sig på en armlängsavstånd och malde på om allt mellan himmel och jord och tusen frågor därtill. Som sagt henne tappar man inte bort!

Ärtan satt nöjd i vagnen och åt chipsen som blivit över från leklandet. Ägnade inte många minuter åt reafynden men när jag tog vagnen för att köra vidare kändes den betydligt lättare än innan. Ärtan var på rymmen... 

Att leta efter den ungen i en affär är en  utmaning. Säkraste kortet är att slänga sig raklång ner på marken och spana in under klädhängarna i hopp om se hennes små pälsklädda stövlar. Storasyrran tog snabbt upp jakten medans jag funderade på om jag skulle bli tvungen att lägga mig ner eller inte. I dess fall fungerar aldrig hot, muta eller paniktillstånd. Ungen vägrar kommunicera med mig. Storasyrran däremot har oftast större chanser, och mycket riktigt det hann knappt gå en minut innan hon hade lyckats lokalisera Ärtan. Kreativ är hon i alla fall med sina gömställen, denna gång hade hon tagit sig in i en provhytt och stod på en pall(?!) med andra ord helt omöjlig att hitta för en annan men när storasyrran letar är hon aldrig tyst så då blir hon snabbt avslöjad. Tur för mig! 

Hoppad idén om att hitta en sporttopp och tog retur till expresso house istället. 
(null)
Eftersom vi inte kunde komma överens om vilket bord vi skulle ha tog alla varsitt! Var nog lugnast så... 

Min mamma anslöt lagom tills vi var klara så vi åkte hem till henne och packade sen tog vi tåget hem från Hallsberg. 
(null)



Kommentera

Publiceras ej